With Small Thumbnails

Följ rytmen – skapa bättre balans

Det är lätt att känna att man dras in i stress vare sig man vill eller inte. Att det inte finns någon broms. Kroppen reagerar och det är inte mycket vi kan göra åt saken. Och det är faktiskt så. Vårt autonoma nervsystem är byggt för att vi faktiskt inte ska behöva tänka om vi hamnar i en stressfull situation. Däremot byggdes systemet för de hot vi mötte på savannen. En jakt på savannen varar inte mer än några få minuter. Nu kan vi utsättas för stress större delen av vår vakna tid. Om vi tittar på vilda djur och deras balans mellan aktivitet och vila så ser vi att vila tar ofta upp den största delen av deras vakna tid.

Arbetande/Vilande % av tid som spenderas under dygnets ljusa timmar:

Kolibri: 18 / 82 %
Lejon: 21 / 79 %
Valross: 33 / 67 %
Spindelapa: 37 / 63 %
Gorilla: 42 / 58 %

Om vi skulle anta att vi har ca 12 ljusa timmar på ett dygn (För oss i norden växlar ju de ljusa timmarna så extremt) Så skulle det betyda 2,5h arbetsdag om vi var ett lejon och 5h arbetsdag om vi vore gorillor. Resten av tiden skulle vi spendera med våra närmaste och sköta hårvård/plocka löss på varandra.

Vårt autonoma nervsystem har en naturlig rytm på omkring 90-120 minuter. Dvs, 2 timmar aktivitet 2 timmar vila. Hur många av oss följer den rytmen en vanlig arbetsdag? Det är när vi inte får den här naturliga miniåterhämtningen under dagen som vi överbelastar oss.

Men är vi bara medvetna om att vårt nervsystem behöver den här växlingen så kan vi troligen anpassa vår dag lite bättre. Istället för att kicka igång systemet med kaffe eller socker när vi känner oss trötta så kanske vi kan växla till ett mer monotont enkel arbetsuppgift under den tiden vi behöver gå ned i varv.

Reflektera över din vardag? Kan du börja väva in en mer växlande rytm under din dag? Hur skulle det kunna se ut, kanske har vi monotona arbetsuppgifter som vi kanske avskyr, men som vi istället kan hitta ett värde i när vi vet att de skapar utrymme för just återhämtning.

Sense-In ® Lär vi oss enkla nycklar som ger oss verktyg att genom små förändringar i vardagen förändra hur vi påverkar på vårt stressystem.

Pressur ökar både flexibilitet och muskelstyrka

Pressur tillsammans med stretch ökar rörligheten dubbelt så mycket som bara stretch. Dessutom ökar det styrkeutslaget i muskeln med 11% när vi använder pressur medan bara stretch minskar muskelstyrkan med 2,5%.

Det här inlägget är intressant tycker jag, just för att jag själv alltid talar om att vi måste ha balans i kroppen. Vi behöver hitta balans i rörligheten, så att vi inte bara är rörliga i tex framåtfällningar och jättestela i bakåtfällningar. Det är när det skiljer sig för mycket som det blir obalans. Vi behöver även ha balans mellan styrka och rörlighet. En del av oss har mest styrka men mycket begränsad rörlighet och andra mycket rörlighet och alldeles för lite styrka. Jag tror vi alla kan visualisera problematiken för de båda ytterligheterna. Nu talar man ofta om Yin, många hyllar Yin och andra kritiserar det för att vi inte ska skapa för mycket rörlighet då det kan påverka muskelns styrka.

Mitt svar på det påståendet är som alltid: Be a bodynaut! Det finns lika många svar som det finns kroppar. Se, analysera och reflektera själv vad du behöver!! ÄR du väldigt rörlig? Kanske är inte yin det du behöver, utan fokusera på styrka. Överrörliga upplever ofta smärta i kroppen som resultat av att musklerna försöker göra det jobb fascian inte gör. Långa hålltider med belastning utvecklar starkare fascia. Är du rörlig i bara en riktning, anpassa din yin därefter. Och tvärtom om du är den stela kroppstypen. Hitta dina låsta områden och snällt och varsamt lirka upp dem. Pressur och stretch i kombination är snabbaste vägen som studien nedan visar.

En studie gjord av Robyn Capobianco som visar att pressur och stretch i kombination har långt större effekt än enbart stretch. I TVÅ avseenden. Både gav pressur/stretchen bättre resultat avseende rörligheten. MEN Det gav den motsatta effekten på muskeln avseende styrkan.

När man mätte flexibilitet visade enbart stretch ge 9 % ökad rörlighet och Pressur/stretch gav 21% ökad rörlighet.

När man även mätte MVC (Maximum Volontary Contraction) Hur mycket muskeln kunde kontrahera efter övningarna visade enbart stretch en 5% MINSKNING medan pressur/stretch gav en 13% ÖKNING.

(Mätt på medelålders testpersoner. Bland unga var siffran -2,5% respektive +11%)

Det är anmärkningsvärt då många av argumenten MOT stretch är just att det skulle minska muskelns styrka.

Yin/Pressuryoga

På mina Pressur/Yinpass följer vi bindvävslinjerna enligt Tom Myers och växlar pressur och yinpositioner för att mjuka upp och få en genomgång av hela linjen. Det ger dig en tydlig bild av vilka bindvävslinjer som är dina problemområden men även en insikt i och verktyg att hantera och förändra gamla mönster i kroppen.

Länk till studien: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/30714484
Lyssna på Capobianco i en intervju om studien: http://www.jasonyoga.com/podcast/episode150/

Inflammation & bindväv

Vad händer i din bindväv vid inflammation? Jag har ju i ett tidigare inlägg tagit upp hur bindväven formas av hur vi använder kroppen. Men nu ska jag förklara vad som kan hända vid inflammation. Om vi först bara konstaterar att bindväven när den är frisk och hälsosam bör vara ett mjukt, vätskefyllt system. Tänk dig ett spindelnät, det skulle inte ha samma funktion om det var byggt av stela stumma torra trådar. Vätskan behövs för att behålla rörligheten och elasticiteten. Samma gäller vår bindväv. Men när vi sitter still, inte rör och eller får en inflammation så kan bindväven bli fibrotisk, dvs, hård torr och i värsta fall förkalkad. Det här leder till stelhet, dålig cirkulation och smärta.

Nu ska jag förklara hur det här kan uppstå just genom inflammation. Bindväven är nämligen en del i vår sårläkningsprocess. När vi levde på savannen hade vi från början inte tillgång till doktor, nål och tråd om vi skadade oss. Kroppens läkningsprocess sker i första hand genom inflammation, ja inflammation är bra, just när den är akut, för den sätter igång allt kroppen behöver för att läka.

Vid en skada

Låt säga att vi skär oss, det som händer då är att vi får en inflammation och inflammationen gör att fibroblaster (de celler som vanligtvis bygger bindväv) förvandlas till myofibroblaster, dessa sprayar ut mängder med bindvävsfibrer i det skadade området. Sedan aktiveras ett muskel actin protein som drar samman det här nätet av bindväv som sprayats ut. Och hokus pokus så börjar sårändarna dras ihop. (Som spindelmannen när han försöker dra ihop den där färjan som delades itu… om du sett den filmen…)

Kort och gott så här: skada- ger inflammation- ger mer spindelnät- som sedan dras ihop. Utan nål och tråd. Smart va, ja iaf om det gäller ett sår!

Vad händer vid överansträngning?

Jo samma sak händer när en muskel blir överansträngd, kanske gör den någon annan muskels jobb, kanske repeterar vi samma rörelse för länge. Om vi då inte ändrar vårt rörelsemönster, hittar de muskler som borde göra sitt jobb men inte gör det och aktiverar dem eller ändrar sittposition, byter arbetsuppgift… Då kan den överarbetade muskeln bli inflammerad.

Vad vi ofta gör då är att vi tar antiinflammatoriskt ett tag och sedan går vi tillbaka till samma rörelsemönster eller arbetsuppgift igen… utan att förändra rörelsemönstret, efter några månader, eller år, har vi skaffat oss så mycket bindväv av alla ”akuta spindelmannen sprayningar” att bindväven blir fibrotisk i det området. Dvs i värsta fall förkalkad. Det gör att vi får begränsad rörlighet, sämre cirkulation och blodtillförsel. Det kan även klämma nerver i området och bli otroligt smärtsamt.

What to doooo?

1. Försök luska ut vilka muskler som överanstränger sig men framförallt vilka som INTE jobbar och försök aktivera de som stöd.
2. Ta hand om bindväven och håll den mjuk och smidig med, rörelse, stretch, pressur eller varför inte prova sugkoppar?
3. Jobba alltid allsidigt med kroppen, har vänster sida jobbat, låt den vila och aktivera höger, samma sak för framsida och baksida av kroppen. Oavsett om det är på jobbet eller i träning. Sträva alltid efter balans.

Var nyfiken, och happy bodynauting!

Höfterna och yoga

Höfterna är ryggens bas. Jag brukar inleda mina nybörjarklasser med att låta eleverna sitta med korslagda ben och låtsas att de har stela höfter så att knäna åker upp, då känner man tydligt hur ryggen påverkas av stela höfter. Mjukare höfter – rakare rygg, stelare höfter – kutad rygg/svårt att sitta rakt.

Styrka och smidighet

Som med allt i livet behöver vi balans. I kroppen behöver vi balansen mellan styrka och smidighet. Är vi bara mjuka, överrörliga börjar det slita på leder och är vi för stela så får vi ont av stelheten, anspänningarna. Men hur hittar vi balansen? Jag får ibland höra av elever att läkare har sagt till dem att eftersom de är överrörlig ska de INTE yoga, (jag önskar då lite stilla att jag fick ge den läkaren en egen yogaklass 🙂 ) Yoga handlar alltid om balansen. Vi lär oss känna våra kroppar, skydda våra leder, stärka upp runt lederna och mjuka upp där det är låst och stängt.

Vi har inte alla samma förutsättningar och de elever som kommer till oss kan ha helt olika behov. Vi har olika benstruktur och vi har väldigt varierande fascia. En elev med överrörlighet kanske behöver bli avrådd från för mycket yin, alternativt få hjälp att backa och inte gå för djupt i yinpositionerna, kanske hänvisas till de yogaformer som bygger mer stabilitet och styrka.

I mina klasser har jag genom åren blivit mer och mer noggrann med att betona vikten av styrkan och balansen i höften. Med ett samhälle där vi kan gå på plana underlag, sitta i soffor och på stolar, träna i ständigt repetitiva mönster så behöver höfterna både styrka och all kärlek de kan få.

I princip finns det mycket få positioner i yogan där höfterna inte är involverade. Att röra sig utifrån medvetenheten i höften förändrar hela vårt rörelsemönster och utgångsläge. Vi kommer inse hur det påverkar vår rygg, vår styrka, stabilitet och balans. Testa att låta höften vara ditt fokus och utgångsläge ditt nästa yogapass. Utgå från att höften får vara ditt exprimentområde, vinkla den, rör den och utforska hur det påverkar resten av kroppen position.

Happy bodynauting!

Vilja och känsla

Hela tiden återkommer den där balansen, balansen mellan att vilja och känna. När vi rör oss utifrån viljan, tar vi i lite för mycket, vi rör oss utifrån huvudet, en föreställning om hur det ska vara eller något vi vill uppnå. Vi glömmer att känna efter hur det känns. Kanske tvingar vi kroppen till en rörelse i motsats till att känna oss dit.
Men viljan behövs ändå, för att ta oss till yogamattan, för att bestämma oss för att vi överhuvudtaget ska yoga, för ärligt talat så är känslan oftast ganska bekväm av sig, eller rent av lat. Om vi bara skulle göra ”vad som känns bra” hela tiden skulle vi inte komma någonstans i livet, inte lära oss någonting. Vi behöver viljan för att ta oss ut ur vår komfortzon, för att utvecklas, utforska.

”If you only go with the flow you might end up in the gutter”

Denna balans är en av de första stegen buddha lärde ut till de munkar som han tidigare hade tränat asketiska övningar med, två extremer, å ena sidan har vi njutning och att bara göra det vi känner för, att glida in i njutning och följa sinnena. Å andra sidan den asketiska självutplåningen (som buddha hade praktiserat i många år utan framgång) där man med viljan styr kroppen. Även om de flesta av oss inte befinner oss i någon av de extremerna så finns balansgången alltid där, i alla val vi gör, i alla rörelser, i varje andetag.

Viljan hjälper oss skapa form och inom den formen får vi plats att känna.
Det är som allt i livet, balansen mellan plus och minus. Att hitta mittenvägen.
I varje asana behöver vi lite vilja, för att starta riktningen och sedan bara andas för att låta kroppen känna sig in i positionen i motsats till att vilja sig in i en position.

Att andas medvetet är likadant det en hårfin balans mellan vilja och känsla. Vilja för att vi lägger till medvetenheten och kanske även formen, känsla då andetaget fortfarande är mjukt och följsamt så att det skapas utrymme och plats. Ujjay kan lätt misstas för en ansträngd andning, när den egentligen bara är en lätt kontraherering av halsen, det utrymme som viljan får ta, allt annat i andetaget är lika avslappnat flödande fortfarande.

Hitta din balans i din yogaträning genom att känna skillnaden mellan vilja och känsla i varje rörelse, i varje andetag. Notera och se när viljan kliver in lite för mycket, när viljan vill prestera. Känn efter vad som händer i kroppen, i rörelsen när vi slutar vilja. Notera när känslan kliver in och förhandlar med dig, kanske om att det skulle vara skönare att njuta en stund till i sängen.  Notera hur olika lätt/svårt det är från en dag till en annan. Hur allt är föränderligt och växlande.

vilja – känsla – i balans

Varmt lycka till!

Känn kroppen – läk kroppen

Vi är byggda för att använda våra känslosinnen och vi processar våra upplevelser genom kroppen. På savannen skulle vi inte överleva en dag om vi inte var närvarande i våra sinnen. För att undvika rovdjur var vi tvungna att använda våra sinnen, hela vårat stressystem är byggt för att klara av de utmaningar vi möter där. Men hur kommer det sig att djur kan hantera en daglig stress som är direkt livshotande, men vi går in i väggen och blir sjuka av för mycket att göra?

Nu har man börjat förstå att våra känslor och upplevelser också processas i kroppen, inte i hjärnan. Bara i vagusnerven vet man att 80% av informationen går från kroppen upp till hjärnan. Förmågan att känna och uppleva signaler från kroppen kallas Interoception. Den kan övas upp och bli bättre, eller “glömmas” bort när vi inte regelbundet utövar det. Forskare har mer eller mindre kommit fram till att närvaro i kroppen och långsamma rörelser läker oss från stress, man har bara kvar att förstå hur.

Neurons in the body have their own way of processing experience and an ability to send independent sources of information that are not simply sensory through-puts but are actual information processing. 

Cathy Kerr Brown university

Tankar pausar kroppens signaler

Vid olika aktivitet producerar hjärnan olika sorters vågor, hjärnvågor som enkelt kan mätas. När vi tänker, memorerar eller lär in nya saker är Betavågorna aktiva i hjärnan. Det intressanta är att signalerna från kroppen blockeras vid Beta-aktivitet. dvs. när vi tänker så pausas kroppens signaler. Som att hjärnan säger “vänta ingen mer information just nu tack, jag är upptagen.”

Stressen läggs på hög i kroppen

Men vad händer då när vi tänker hela dagarna? När största delen av vår tid är i tanken och inte i kroppen. När kroppens signaler blir blockerade hela tiden. Jo, man kan anta att stressen och processandet av känslorna  läggs på hög i kroppen. Det blir kö helt enkelt. Men denna kö kostar oss energi. Vi vet alla hur ansträngande det kan vara att hålla känslor inne, det kostar energi, vi spänner oss för att klara av det. Även om det här kanske är subtila spänningar så byggs de på, lager på lager och vi spenderar energi på dem dagligen. Alla vet vi hur lättade vi kan känna oss i kroppen när vi äntligen få släppa på något vi burit på länge.

Men om vi aldrig släpper huvudet och får rensa kroppen. Utan vi fortsätter att leva i tankevärlden. Då blir vi huvudfotingar som till slut inte kan känna kroppen även om vi vill. Vi får svårare att känna eftersom nerverbanor som används blir starkare och de vi inte använder blir svagare. Vi kan träna upp kontakten med kroppen precis som vi kan träna en muskel. Men har man inte pratat och lyssnat på kroppen på länge så kan det kännas svårt till en början. Och även om vi har det så har de flesta av oss blindspots, områden vi har svårare att känna av.

Kroppsnärvaro rensar

När vi sedan lyckas landa och ”öppnar dörren” till kroppen så ”ramlar” alla känslor som ligger på hög ut, som en garderob där vi stuvat in för mycket genom åren. Vi kan bli överväldigade eller uppleva mycket högre stress när vi väl kommer till ro, stillhet och närvaro. Jag minns känslan själv, som om det kröp i kroppen och man ville fly, man öppnar ögonen för att slippa känna, man börjar skruva på sig på mattan, man måste röra på sig för att bli av med känslan och oron i kroppen. För mig var det traumat efter misshandeln som satt i min kropp, och känslorna signalerade instinktivt att jag borde fly. Jag minns hur jag under meditation fick anstränga mig för att inte bita mig i fingrarna, det slet i varenda nerv jag hade i kroppen. Men väl på andra sidan har jag nu erövrat min kropp igen, den är nu en plats jag kan få ro och vila i, där jag kan få ta paus från världen och tankar och bara få vara i stillhet, utan tankar och det bästa av allt, jag får energi som jag kan använda till det jag vill istället.

Ibland säger en elev: ”Vila och lugn yoga är inte för mig, jag är av den typen som blir stressad av för lugnt tempo”. Vi blir inte stressade av vila, närvaro skapar inte stress, det bara öppnar dörren till den stress vi bär på. Ju längre vi skjuter på att “städa” desto svårare blir det att städa garderoben, men förr eller senare blir vi tvingade, för kroppen klarar inte hur mycket som helst. Det kostar oss att bära på allt. Jag hade nyligen en elev som har tränat Ashtangayoga några år hos mig, förra veckan gick hon på en yin/pressurklass. Efteråt berättade hon att hon tidigare blivit stressad av lugn yoga, men nu gick det jättebra det var rentav vilsamt och skönt! Ibland behöver vi närma oss kroppen med försiktighet, utifrån in. I Ashtangayogan lär du dig veta var din kropp befinner sig (Proprioception) var vi sätter fötterna, hur vi aktiverar musklerna, andas osv. Vi är närvarande i andning och kropp, men håller oss samtidigt aktiva i rörelse. Det kan vara ett utmärkt sätt att börja närma sig kroppen och sakta ta tillbaka kontakten och relationen med den när vilsam yoga känns stressande.

Dålig kontakt med kroppen kan även skapa smärta.

Vi har en del i hjärnan som kallas vår ”body map”. Hjärnan vet att vi har tio fingrar, tio tår osv och den förväntar sig signaler från alla delar hela tiden som bekräftar att allt är som det ska. Får den inte signaler från en del av kroppen så kan den varna oss, genom att skapa smärta som upplevs i armen, men signalerna kommer från hjärnan istället för armen. Du kan få fantomsmärta i en saknad amputerad hand, samma sak gäller för bortglömda delar som saknar kommunikationsvägar. Vi kan ”glömma” ett område så mycket att hjärnan måste varna oss för den ”saknade” lemmen eller delen av ryggen osv. 

Det här kan givetvis starta en negativ spiral eftersom många av oss har en tendens att fly från jobbiga känslor som smärta. Smärtan kan göra att vi distanserar oss ändå mer från området. Vi behöver bryta den negativa spiralen och istället uppmärksamma området mer. Här finns forskning som visar att människor med ständig hög smärta kan dämpa sin smärtupplevelse genom att gå in i den och uppmärksamma den mer.

Några tips på hur du kan ta in interoception i din vardag

• Utmana dig själv att känna och uppleva din kropp varje dag.
• Gör bodyscans, ofta. Hitta dina blindspots och ge dem din tid och uppmärksamhet
• När du yogar, försök vila i dina känslosinnen, känn fotsulor och handflator, andningens rörelse i kroppen. Var en Bodynaut!!!
• Bli medveten om hur du reagerar, “monsters live in the dark”, våga titta på de känslor som ligger i kroppen och hur du reagerar på dem.
• Pressur är ett utmärkt sätt att känna och skapa kontakt med kroppen, använd en tennisboll eller vad du har hemma och gör en “bodyscan” med bollarna

Bindväven formas efter hur vi använder kroppen

Ett obrutet system

Bindväv finns i hela kroppen, på alla nivåer och djup, bindväven är ett obrutet system, dvs det sitter ihop från topp till tå, från hud till kärna. Bindväven är byggt av bl.a elastin, collagen och GAG`s men för enkelhetens skull kan vi översätta det kort och gott till fibrer och vätska, detta gör den stark och flexibel, tänk spindelmannens nät :).
Vi har ju gått igenom att en av bindvävens funktioner är att vara del i immunförsvaret och i ett annat inlägg förklarade vi hur bindväven håller kroppen uppe. Detta inlägg kommer belysa hur kroppen bygger bindväv just där belastning sker och vad det kan ge för konsekvenser.

Bindväven ett stöd och hjälp

Det är inte bara muskler som utför arbetet i kroppen. Som jag beskrev i förra inlägget är det bindväven som faktiskt bär upp kroppen och skyddar den från stötar och belastning. Varje muskelfiber ligger inneslutet i en kapsel av bindväv, flera sådana kapselrör ligger tillsammans i en bunt omslutna av ännu en hinna bindväv osv. Bindväven kan fördela den vikt muskeln belastas med, så att belastningen inte till 100% tas ut i muskelns fästen utan fördelas även i sidled. Bindväven är ett stärkande nät som håller våra muskler och organ på plats. Bindväven kan i sig själv kontrahera och reagerar på stresshormon.

Piezoelektricitet.

Piezo betyder ”att krama”. Det som händer är att vissa ämnen har förmågan att omvandla tryck/stress till elektricitet.

När bindväven belastas blir den alltså laddad piezoelektriskt. Detta i sin tur triggar fibroblaster att bygga mer bindväv där laddningen finns. Så det byggs mer bindväv där det finns högre belastning, alltså där det behövs. Det omvända händer eftersom kroppen följer lagen ”use it or loose it” d.v.s där det inte finns belastning tar fibroclaster bort ben. Bygga där det belastas, ta bort där det inte belastas. Det är därför astronauter kan behöva bäras ut när de varit länge utan belastningen från gravitationen. Deras ben och bindväv har tagits bort där kroppen inte har utsatts för samma belastning.

Vi formar kroppen varje dag genom hur vi använder den

Från att vi föds börjar vi forma våra kroppar (ja ok, det börjar redan innan vi föds, men ni förstår poängen) Vi skaffar oss vanor, rörelsemönster, tränar sporter och allt detta påverkar vår kropp att byggas därefter. Bindväv och ben läggs där belastning sker ofta och länge. Super! Vi blir bättre och bättre på det vi gör ofta!

MEN, vad händer när vi ex.vis har ett jobb där vi klipper hår hela dagarna och håller upp armarna ovanför axlarna mest hela dagarna. Jo kroppen försöker givetvis hjälpa till och bygger upp bindväv. Om vi sedan inte gör något annat resten av vardagen, som är en motrörelse så får vi till slut problem. Det kan leda till så mycket stelhet i axlarna/skuldror att nerver kläms, froozen shoulder, nackproblem osv. Bindväven kan i slutändan klämma på nerver och begränsa blodtillförseln.

Bindväven och skelettet formas alltså utifrån hur vi använder kroppen. Så det är upp till oss att ha en plan HUR den ska formas.

“Fascia does not discriminate, it simply keeps growing and eventually hardening into whatever shapes you make most often with your body. Unfortunately, today that most likely means your body resembles the shape of an office chair.” —Janu Vanier

Tänk på i din vardag att om du gör mycket repeterade rörelser framåt behöver du troligen ta dig tid att göra något som rör kroppen åt det motsatta hållet. Jag brukar säga på mina yogaklasser att vi behöver tycka det är roligt att göra det vi INTE är bra på, om du har lätt för framåtfällningar men är stel i bakåtböjare är det just bakåtböjare din kropp behöver, annars förstärker vi bara en obalans. I yogan strävar vi inte bara efter balans i sinnet utan även i kroppen, lika mycket rörelser framåt som bakåt, samma funktion på vänster och höger sida, både vad gäller styrka och rörlighet.

Varmt lycka till!!!

Bindväven bär upp din kropp

Här fortsätter jag med en liten tårtbit till av vad fascia är och har för funktion i kroppen. Förra inlägget skrev jag om hur bindväven är en del i immunförsvaret, detta inlägg kommer handla om hur fascia är baserat på ett vätskesytem och hur det i själva verket håller hela kroppen upprätt.

Tensegrity

En tensegritymodell kan göra det mera visuellt förståeligt för oss. Tänk dig att du har ett antal pinnar, (vårt skelett) sedan gummisnoddar (fascia) som sitter på pinnarna och tillsammans håller snoddarna pinnarna i en form. Snoddarna tar upp belastning på formen och HELA strukturen bär alltid belastningen. Skelettet skulle inte kunna stå i själv självt utan skulle bara falla ut som plockepinn. På senaste fascia research congress konstaterade man att tensegritymodellen är den enda nuvarande teorin som kan förklara hur vi kan stå upprätt mot gravitationen.

Flexibelt stöd

Fascia är flexibelt på ett sätt som kan vara svårt att förstå. Fascia kan kontraheras, töjas, glida och dela sig, vart som helst. Sedan gå ihop igen. Det är både starkt och flexibelt, byggt av fibrer och vätska.
“fascia can retract, lenghten, slide and divide always in a new unpredictable pattern..”- Jean Claude Guimbertau
Varje rörelse vi gör blir helt ny, då det är nya förutsättningar varje gång.

Vad gör fascia så här flexibelt och tåligt för belastning? Jo hela fasciasystemet är baserat på vätska: hela 80%! och det är detta som gör att det är utomordentligt bra på att absorbera kraft, tryck och stötar. Tänk dig geléinläggen vi använder i skor, precis så.

Det är Hyarulonsyran i bindväven som är expert på att binda till sig vätska men denna minskar sakta i kvalitet och kvantitet med åldern. Detta är varför vi blir sämre på att motstå gravitationen med åldern. Vid 20 år har du optimal tension i kroppen, sedan avtar funktionen gradvis. Vi får svårare att behålla vätskan i bindväven. (tänk: rynkor, rumpa, byst, allt faller nedåt och påverkas mer av gravitationen ju äldre vi blir) vi blir då stelare och torrare och därför skadar vi oss även lättare med åldern.

Inte bara ålder kan göra bindväv torr och stel tex ett ärr har en annan struktur och dess förmåga till rörelse är begränsad av tätare, stummare och torrare fascia, fascian har då blivit fibrotisk. Detta gör att cirkulationen av vätska försämras tillsammans med begränsad rörlighet och elasticitet. Eftersom fascia har mängder med nervändar kan denna stelhet i sig även leda till smärta.

Vi måste inte göra illa oss för att denna fibrotiska vävnad ska uppstå. Det kan räcka med för mycket stillasittande men framförallt upprepade rörelser kan som många vet av egen erfarenhet leda till inflammation och i princip samma reaktion som vid en sårskada. För att återfå optimal rörlighet krävs tålamod och envishet, stretch och tryck för att återföra elasticitet och vätskeflöde i vävnaden.

I våra pressurklasser varvar vi tryck med yinpositioner för att återfukta och öka rörligheten och vätskeflödet i bindväven.
I studier har man visat att vätskan pressas ut ur bindväven under tryck, för att sedan när  trycket släpps strömma tillbaka med bättre flöde och ökad mängd vätska.

Eftersom bindväven är en viktig del i immunförsvaret hjälper detta även dig att hålla dig frisk. Läs mer här om immunförsvaret och Fascian

Man har i studier visat att fibroblasterna i bindväven sväller vid stretch och att detta ökar tillflödet av vätska i bindväven.

Tryck, stretchoch rörelseökar alltså vätskeflödet i bindväven. Det här är något vi måste tänka på i vårt samhälle, vi måste röra på oss och vi måste anpassa vår vardag så att det inte blir för mycket repitativa positioner/rörelser.

Det ska bli spännande att följa den forskning som pågår just nu. Här ett ett utdrag från

CELLULAR CONTROL OF CONNECTIVE TISSUE MATRIX TENSION^†

Helene M. Langevin,¹ Maiken Nedergaard,² and Alan Howe³

In response to static stretching of the tissue, fibroblasts expand within minutes by actively remodeling their cytoskeleton. This dynamic change in fibroblast shape contributes to the drop in tissue tension that occurs during viscoelastic relaxation. We propose that this response of fibroblasts plays a role in regulating extracellular fluid flow into the tissue, and protects against swelling when the matrix is stretched.