Tredelad hjärna

Den tredelade hjärnan

Vår hjärna har utvecklats under tusentals år. De delar av hjärnan vi hade då, har byggts på med nya “lager” Samtidigt som de gamla finns kvar, (som när man bygger till på ett hus)

Instinkter

De äldsta delarna brukar kallas “reptilhjärnan” och är kvar sedan vi var reptiler. Den här delen tillhör våra instinkter, Precis som hos reptiler. Vi har delar som ska skötas instinktivt hit hör ofta saker som livsuppehållande funktioner me även instinkter vid hot och stress. Signaler går direkt via reptilhjärnan ner till våra muskler utan att passera de  medvetna delarna av vår hjärna.

Autopilot-reaktion

Känslor

Sedan utvecklades vi till däggdjur, vi levde i grupp och det var viktigt för oss att ta hand om våra ungar och leva i sociala grupper. Här utvecklades nästa lager i hjärnan, det limbiska systemet, vårt känslocentrum.

Omvårdnad, känslor, empati, minnen

Planering

Tredje och nyaste delen av vår hjärna kallas ofta den “mänskliga hjärnan” Cortex. Här kan vi planera, ta beslut, räkna ut problem osv.

Prata – tänka -skapa -lära sig

Vår tredelade hjärna och hur interoception är nyckeln till att bearbeta färdigt stress i kroppen

För att förstå den här nyckeln behöver vi förstå lite mer om hjärnan och hur den är uppbyggd.

  • Tidigt i vår utveckling hade vi bara den delen av hjärnan som vi kallar reptilhjärnan. Den är direktkopplad till sympatiska nervsystemet och händer det något plötsligt så reagerar den instinktivt med direkta signaler via hjärnstammen ner till dina muskler.
    Du har säkert ett minne när detta har hänt. Vi hoppar åt sidan vid en fara och vi hann inte ens bli medvetna om att vi gjorde det. Som om kroppen agerade helt själv. Så vi kan kalla den här delen av vår hjärna den INSTINKTIVA DELEN.
  • Efter detta gick vi vidare i vår utveckling och vi började leva i flock, ta hand om nära och kära, känslor och omvårdnad blev viktig och vi utvecklade vår KÄNSLOMÄSSIGA hjärna. HÄR ligger våra MINNEN lagrade. Amygdala ligger i känslodelen av hjärnan och kan kort förklaras som en omkopplinggstation mellan vad kroppen får för inkommande info och vilka känsloreaktioner vi har. TEX Om vi SER ett glatt ansikte får vi fysiskt  positiva reaktioner i kroppen. (eller tvärtom, om vi ser ett argt ansikte)
  • Slutligen utvecklades vår mänskliga hjärna, den delen som kan tänka, planera, ta beslut. Här kan vi AGERA utifrån en plan istället för att REAGERA

 

Känslodelen av hjärnan har alltid tolkningsföreträde i allt som händer oss!

Om information utifrån inte utgör ett hot, så kan vi processa den informationen i vår NYA planerande del av hjärnan och vi kan AGERA utifrån hur vi planerar. Om amygdala anser det vara ett hot (den kollar alltid av med minnesbanken), kan vi inte längre reflektera och analysera, utan bara REAGERA, det sker instinktivt och fysiskt.

SÅÅÅÅÅ om vi nu har många obearbetade stressminnen, från ett trauma eller från hög stress så kommer amygdala REAGERA på ALLT som påminner om ett hot och kroppen kommer hoppa in i stressreaktion mest hela tiden. 

Nyckeln är att faktiskt bearbeta vår amygdala och hur den förhåller sig till informationen. Den tråkiga nyheten är att det finns inga kopplingar mellan vår MEDVETNA del av hjärnan och Amygdala. Vi kan alltså inte prata och analysera situationen och sedan sluta reagera som vi gör. Jag tror alla har någon form av erfarenhet av det. För att hantera en spindelfobi räcker det inte med att bara informera en person med spindelfobi, att just den här arten inte är giftig. 

MEN Joseph le Doux upptäckte att Den delen av mänskliga hjärnan som registrerar INTEROCEPTION har direktkopplingar till Amygdala.

Han menar att det enda sättet vi på ett MEDVETET PLAN kan komma åt vår känslomässiga hjärna är genom INTEROCEPTION.

När vi känner en sorg, kärlek, glädje så känner vi inte det I HJÄRNAN utan i KROPPEN. Vägen till att läka tidigare erfarenheter och processa färdigt allt vi har upplevt går via kroppen. Om vi blir påminda om en sorglig eller hotfull situation kommer vi känna det fysiskt i kroppen. Tyvärr har vi ofta inte tid till att känna, eller sörja och jag brukar beskriva det som att när vi inte har tid att känna färdigt, så får vi bära på det, som ett känslomässigt bagage.

När vi gör övningar i Interoception, som en bodyscan eller yoganidra är det inte alltid bara sköna känslor av avslappning vi får uppleva. Utan det kanske istället är bagaget vi får känna. De fysiska förnimmelserna av stress vi fortfarande bär på. OCH bara att KÄNNA dem, alla fysiska förnimmelser är kroppens sätt att själv bearbeta det som hänt. Och med det även radera en av alla ”röda flaggor” som amygdala har reagerat på.