Min rygg blev skadad vid en grov misshandel när jag var 20 år. Jag kunde inte sitta längre stunder, jag kunde inte sova för mina armar domnade hur jag än vände och vred på mig. Min kropp skakade, okontrollerbart vid minsta lilla känslomässiga ansträngning. En vibration från kärnan av kroppen som tvingade mig att bita ihop käkarna och spänna hela kroppen för att hålla mig från att skrämma upp alla närvarande.

Jag åt smärtstillande första tiden, för ryggen. En molande smärta, inget huggande vid plötsliga rörelser eller tunga lyft, utan en konstant molande värk, som brände sig in i själen. Min mage kraschade, jag fick magkatarr och all mat jag åt gick rakt igenom systemet. Jag gick ner till 48 kilo. Jag tynade bort. ”han kan gå vidare” tänkte jag, ”han kan gå vidare med sitt liv, och jag sitter här, med en trasig kropp och en skakig själ”

Det är svårt att förstå hur en misshandel kan dra ur proppen för en människa, för en själ. Även om jag inte dog av misshandeln, så kändes det som att min kropp och min själ gav upp. Jag ville inte det här, jag ville inte, orkade inte kämpa. Jag ville bara sväva iväg, slippa allt. Men allt försvinner inte för att vi knäpper med fingrarna. Vi släpas igenom gyttjan ibland, vare sig vi vill eller inte.

Jag insåg till slut att smärtstillande kan inte vara min långsiktiga lösning. Det dämpade smärtan men tog aldrig bort den. Jag började träna hos en sjukgymnast. Jag som aldrig hade tränat förr! Jag började få en uppfattning om min kropp. Började hitta en styrka, en känsla av energi och kraft i kroppen som jag inte upplevt tidigare. Till slut var jag stark nog att flytta ut från sjukgymnasten till ett vanligt gym. Jag hittade ett mysigt litet gym på Mariatorget där jag spenderade nästan 6 dagar i veckan. Jag behövde träna, hela tiden, för att hålla smärtan nere. Jag klarade inte av att ta längre ledighet från gymmet. Ryggen krävde sin dagliga uppmjukning men jag hade smärtan under kontroll. Jag skakade inte längre, bara vid vissa situationer.

Efter ca 5 år hittade jag till en yogaklass. Det var magi för min rygg! Att träna i maskiner är ju ett kontrollerat sätt att träna musklerna, men med yogan fick kroppen mer utmaningar, mer rörelse, mer balans, mer finmotorik. Framförallt lärde jag mig andas!  Efter så många år av ryggont blev det som att hitta vatten i öknen. Jag slukade allt om yoga. Jag gick en 2 årig lärarutbildning, gick mängder av småkurser hos olika lärare, jag reste till Indien och tränade för lärare där, och under 10 års tid reste jag varje år tillbaka. Jag började inse att vi läker vår själ genom kroppen. Att alla mina känslor satt i kroppen och genom att se, känna, öppna, lirka, uppleva min kropp, så kunde jag uppleva och läka de känslor som gömde sig där. För det ska gudarna veta, att det ligger fortfarande gömda öar av känslor lite varstans i min kropp. Och jag fortsätter varje dag att leta, känna, uppleva, lirka, lösa upp, knyta upp, omfamna och trassla loss.

Tiden läker alla sår…. nu har 25 år gått och jag står här, med en trygg man vid min sida, klokare, starkare och till och med tacksam för det som har hänt. Det har gett mig ett brinnande intresse för hur stress påverkar vår kropp och själ. Hur vi kan hantera Ptsd, läka och förstå kroppens och själens egna stresshantering. Jag har lagt min energi på att förstå och knyta ihop fysiologi med österländska tekniker. Förstå hur de fungerar och varför. Ur detta har Sense-In ® fötts fram. Jag har fått ynnesten att få dela med mig av mina insikter och erfarenheter I det jag gör varje dag. Utan tuffa händelser i livet kan vi fortsätta att segla på ytan. Det är utmaningarna som tvingar oss att dyka ner i djupet, utvecklas, kämpa, komma till insikter, komma fram till oss själva….